Självmordstankar
En bra dag är när det inte finns några som helst tankar på att dö eller att livet står helt fast så att man inte ser något annat alternativ än att försvinna.
Jag vet inte riktigt varför dom där tankarna växer fram i mitt huvud. Eller jo, de kommer när jag får panik över att något måste göras och jag har ingen möjlighet att göra det själv - utan hjålp. Och ingen kan hjälpa mig. En vanlig och normal del i livet tänker dom flesta, och ja - jag förstår det. Bara att i min hjärna finns just då inget annat än panikångest över att jag måste fixa detta nu. Det finns inget, men fråga någon annan eller vänta några timmar etc. Där finns bara total panik och inget mer. Och en dålig dag så leder det direkt till att livet suger - jag orkar inte finnas.
Varenda sån här dag försöker jag också stanna upp och tänka - lugn. Det löser sig, 98 av gångerna fungerar det inte. Varför ? Jag vet inte.. jag tror helt enkelt att hjärnan är så inprogrammerad på hur det alltid är och alltid varit så att det är svårt att stanna upp och ta en annan väg. Det är så svårt att förklara när man inte riktigt kan förklara det ens för sig själv.